Så har den kommit. Dagen jag väntat på sedan jag lämnade in intresseanmälan om att få frivillig avgång för flera månader sedan...

Kändes mer än skumt i morse när jag insåg att det efter 38 månader var sista gången jag tog buss 22 till jobb.

Visst är det jobbigt att bryta en vana samt sluta på ett ställe där man tillbringat så mycket tid, man är ju mer på jobbet än hemma känns det som ibland. Har ju verkligen levt och andats denna arbetsplats så länge, men nu är det slut.

Ibland kommer det en chans som man bara måste ta, har man som jag velat bort från jobbet man haft ganska länge och en sån här chans kom var det som en skänk från ovan.

Vi är många som doppat av men nu är det dags för sista kullen att sluta

 

Efter en extra jobbig höst började jag se ljuset i andra änden. Det är mörkast före gryningen som det ju heter...

Är dock väldigt glad att jag blev uthyrd och fick möjlighet att sluta i samma byggnad där jag den 1 mars 2010 började.

Har trivts bättre med dessa arbetsuppgifter och fått lära känna fler undebara kollegor och haft kul på jobbet, vilket dock bara gör det lite grann svårare att släppa taget. Det gör lite ont faktiskt... Kvar här hade jag kanske kunnat vara men en arbetsbefriad sommar lockar mer. Mycket mer.

 

Jag hjälpte till med postsorteringen nu för en stund sen och då var det ett kuvert med kattbajs i (dock inte jag som öppnade thank u lord...). Talande eller inte så får den informationen avsluta detta inlägg.

 

Nu ska jag på lunch med bästaste kollegan Louise!