Gårdagen flöt på och det var faktiskt rätt kul att vara tillbaka och ännu roligare att kära kollegor välkomnade mig tillbaka och man fick några kramar. Har ju faktiskt inte varit här på 7 veckor, scheisse vad tiden går fort..., än när jag varit uppe om på möten, så de har hunnit sakna mig lite=)

Har inte saknat telefonen ett dugg men det var nykommet och kändes ok.

 

Idag däremot har jag redan ledsnat och nu sitter jag och räknar timmar och minuter till nästa rast och tills jag ska sluta. Någon sa att om man behöver två väckarklockor för att komma upp på morgonen gillar man inte sitt jobb. Jag behöver tre. Enough said...

Tur att det bara är tre dagar kvar. Sen 7 dagar i arkivet sen finito!

De tvivel eller den osäkerhet jag kände inför att sluta vet jag nu att jag inte behöver bry mig om. Jag har tagit rätt beslut och ja, en del av mig kommer faktiskt att sakna allt detta, tro det eller ej, tre år sedan jag började på banken och 2,5 har jag jobbat på detta stället så lite svårt kommer det vara att bryta upp med det invanda...

 

Nej, nu är sista rasten slut och nedräkningen tills jag slutar börjar. Då blir det promenix med Bellis!